Don't worry I'll be fine
Söndagkväll och jag har fått dåliga nyheter.. Då detta är en blogg som ska spegla mitt utbytesstudentår inför alla kommande utbytesstudenter så ska jag självklart berätta även om de jobbiga sidorna av mitt år. På senaste tiden har det varit prat om att vi ska flytta för vi har inte råd med huset här i Celebration nu i ekonomikrisen. Vi ville flytta nära men idag fick jag reda på att det inte kommer funka.
Min värdfamilj ska flytta en timma motorväg härifrån, jag har valet att flytta med och byta skola eller gå kvar i skolan och byta värdfamilj. allt pågrund av ekonomikrisen.
Barnen byter skola till en skola där. Då jag tycker om min familj är detta ett svårt beslut, jag har spenderat största delen gråtandes med min familj som är jättesnälla och har dåligt samvete och allting. De vill själva inte flytta men måste. Så vi alla är ledsna och jag är väldigt ledsen. Familjen kommer flytta tidigt i Januari så jag borde bestämma mig nu i veckan om hur jag vill göra. Att byta skola är att byta hela mitt liv, alla kompisar, skoluniformsregler, lärare, Celebration.. Börja ny skola är Jättejobbigt. Samtidigt som jag är trygg i min familj, att byta familj och lära känna en ny familj och trivas med dem är jättejobbigt..
Skriver mer imorgon om allting..
Tack för fin stöttning hemmifrån nu ikväll! <3
Gabriella
Ps. (Syster min m.fl!) Bli inte alltför oroliga, jag klarar mig fint, de löser sig nog på ett okej sätt i slutändan...! Jag mår bra och har människor som bryr ´mig omkring mig.
Fy farao vilket dilemma! Jag hoppades också på att de skulle flytta hyffsat nära...
Ok, min första reaktion lutade åt att du skulle välja skola och kompisar framför familjen, för den kan du ju hälsa på och ha kvar även i en ny familj. Och så tänkte jag att det säkert är svårare att hitta nya vänner. Men sedan kände jag att basen är ju ändå viktigast. Och din bas nu är ju Eliotts. För har man en trygghet och en stöttande familj så kan man ju fixa skol- och kompisbekymmer.
Och på ett sätt så skall du ju uppleva ett år i USA och då är ju detta en del av det året.
Sedan har ju du haft världens tur med familj, har aldrig hört någon som haft det så bra som du. Det skall ju vägas in... En annan sak jag kom att tänka på, som kanske känns helt otroligt nu, men jag har aldrig hört någon som fortfarande har kontakt med de vänner de skaffade sig under deras år, däremot har man kontakt och hälsar på sin familj flera år efteråt... bara för att ge dig lite längre perspektiv.
Hoppas dessa reflektioner kan hjälpa dig lite. Pratar gärna länge, hinner dock inte innan torsdag då jag har min kritik... men efter den så är jag din!
Älskar dig sis!
Vännen! jag beklagar verkligen detta! MEn jag läste din systers kommentar och håller med, men jag tror att lämna alla kompisar?? Vet inte riktigt om det är så bra? Jag hade nog stannat kvar.. Det finns ju inget som säger att du inte kommer att komma i en jätte bra familj om du väljer att stanna kvar?! Men beslutet är helt och hållet ditt gumman! Det du gör kommer att vara det bästa!!! Pusssar Vännen!
Hej igen gumman!
Följ ditt hjärta och din magkänsla!
Det kommer att bli bra, det löste sig för Lina och jag är övertygad att det gör det för dig med.
Du e så go så man kan bara älska dig!
Puss gumman!
Jassa har tankte man skriva en uppmuntrande kommentar och sa har en helt bunt hunnit skriva det mesta redan.. Jag haller med din syster, hon ar vis hon! Visst blir det jobbigt att borja om fran borjan med kompisar, men det vet du att du klarar av ! Det har du gjort massa ganger, bade har och hemma och det gar alltid bra for dej ! Men ga pa magkanslan och oroa dej inte over strul som STS ska skota.. Onskar jag kunde ringa dej ikvall, men jag tror inte jag hinner.. Prata imorgon? <3
Hej! Jag vet inte om du kommer ihåg mig, men jag var i USA förra året och bloggade på saraistheshit.blogg.se och du brukade kommentera på min blogg ibland. Och nu läser jag din! :)
Jag förstår att detta är en extremt jobbig situation, och jag har egentligen inga råd att ge. Ville egentligen bara säga att jag inte håller med om det din syster säger om att man håller kontakten med värdfamiljen mer när man åkt hem än vad man håller kontakten med vännerna. För mig är det precis tvärt om (fast då trivdes jag ju o andra sidan inte lika bra i min familj som du verkar trivas).
Följ bara ditt hjärta (hur svårt det än må vara) och försök att inte influeras för mycket av vad alla andra säger. Lycka till!
